England VS Sverige


Nu har jag snart gått hälften av min utbildning, vilket betyder att jag har observerat engelsk orientering i två och ett halvt år. Kan ju lätt säga att det har sina för och nackdelar. Så denna lucka kommer handla om hur orienteringen i England skiljer sig från orienteringen i Sverige.

Kan ju börja med några grundregler i Engelsk orientering:

  1. Hänga i Bilen istället för på TC – många sitter gärna kvar i bilen så länge det går innan tävlingen, vilket jag upplever som smått osocialt, men kan kanske inte klandra dem då orienteringssäsongen är september-april och vädret ofta inte är det bästa…
  2. Ju fler kontroller, desto bättre, du vet att du har lyckats när man får vika definitionen på alla möjliga vis för att få in den i hållaren
  3. Långsträckor är överskattat, se förra punkten
  4. Stadsorientering = inte bara sprint. De har riktiga långdistanstävlingar i stadsmiljö, men på sprint skala, vilket är väldigt förvirrande första gången ,när man kubbar ut i sprint tempo, dör 2km senare och inser att man inte ens är halvvägs
  5. Ju mer unik tävlingströja, desto bättre, tävla i din klubbtröja är ju lite för normalt. Eventtröjor från tävlingar utomlands är ett bättre val, helst ska du ha en klubbtröja från en mongolisk klubb eller liknande.

Som sagt, det har varit några grejer att ställa om sig till. Dock så måste jag säga att Svensk skogsorientering utklassar engelsk. Men det kanske inte är så konstigt, med tanke på att all skog i England höggs ned under industriella revolutionen, så den skog som finns idag är mestadels planterad. På det så bor det 64miljoner i Storbritannien, så den lilla skog som finns är väldigt populär bland hundägare, så det finns väldigt många stigar i de områdena. Därmed blir orienteringen väldigt lätt, och det gäller att kunna kubba som en gnu istället. Ett stort plus är dock att startar man tidigt så är chansen att se hjortar väldigt stor!

Ganska typisk karta i Sydengland:

Däremot så vinner England solklart när det gäller stadsorientering. Visst Sverige har sina bra sprintkartor (gamla stan och Visby) men de är inget mot England. Engelska städer är mer kaotiska och har mer gamla inslag. Under engelska Urban events har jag sprungit i gamla fort, på stadsmurar, i tunnelbanestationer, parkeringshus, I Londons turiststråk och labyrinter.

Här är ett utklipp från London City race förklaring över hur saker var på olika plan:

london city race

Som sagt, det tog ett tag att förstå vad som var på vilket plan (ännu mer när man sprang i tävlingsfart, la en 10 min där i området)

Andra saker som tydligen är helt normala, men som ändå har förvånat mig med engelskorientering är att TC kan vara på en pub, så man kan ta en öl och gå igenom kartan efteråt. Även våra tisdagsträningar avslutas på Dylans pub med en öl eller liknande.

Som slutsatts av dessa två år i Sydengland så kan jag säga så här, vill ni ha cool skogsorientering, så är nog inte södra england för er, åk istället till Wales, Lake District eller Skottland för det. Vill ni ha cool Stadsorientering, så är det däremot ett bra ställe. Gärna sista helgen i september, då det är London city race, denna är även lagd så ni kan först köra Bryssel city race, ta Eurostar tåget direkt efter och sen köra London city race några timmar senare 😉

Annonser

Halvt Hejdå


Som de flesta av er vet så kommer jag att flytta till England på Lördag och plugga där i 5 år. Där kommer jag springa orientering för en annan klubb (Wessex OC), men kommer springa i samma färger då de också har Röd, vit och svart 🙂

Idag var jag på min sista klubbträning innan jag åker. Lite tråkigt att vi inte har varit så många på de senaste träningarna. Men hoppas att jag får chansen att säga hej då till de jag missat på Natt DM.

Även fast jag vet att jag kommer tillbaka i December så känns det lite surt, då jag kommer missa alla SM tävlingar och stafetter som är nu i höst. För det är nog det jag kommer sakna mest, peppningarna vid stafetter och våra klubbresor till SM och Silva league tävlingarna.

Har haft så otroligt kul under våra resor i år. Vårt utnyttjande av att vi slipper städningen på scandic och har tvättat skorna i duschen, eller den gången vi använde stegen till våningssängen som torklina genom att lägga upp den mellan duschkabinen och badrumslampan, för att sen glömma den där…
Den konstanta jakten på närmaste matbutik så vi kan köpa godis. När vi trängde ihop oss 15 pers i ett hotellrum och tittade på Eurovision. Alla lika taggade och skrek som bara den vid varje 12 poängare.
När vi var i Göteborg och klagade som satan på vädret, tills det kom ett MMS från en förälder där vi såg snöovädret i Stockholm. Vi klagade ännu mindre när vi insåg att vi bodde på samma våning som Örebros fotbollslag. Eller när man knallar in i killarnas rum och alltid hittar minst en iförd endast kalsonger.

Kommer sakna er alla som sjutton och jag hoppas ni skapar nya minnen. Som ni sen får skriva om på bloggen så  jag får ta del av dem! (annars blir det nya straffinlägg)
Mig kommer ni kunna följa på http://vilseiengland.wordpress.com/

Ha det fint så ses vi i December igen!
//Frida

Drömmen


Apropå det där med öppen stafett: När jag vaknade ifrån den drömmen imorse insåg jag att mottagandet av Oskar inte var från Hallandsstafetten 2008, det var istället en framtida dröm. Om jag minns rätt var jag inte heller ensam i målfållan med honom, det var åtta till i röd-svarta jackor omkring oss. Jag hade hunnit bli 25 år, Oskar var 27. Rutinerad ålder. Dessutom tror jag att alla tusentals fans egentligen inte var några fans, utan bara övriga deltagare i 10mila som denna natt inte hade någon chans mot den röd-svarta armén ifrån Attunda.

Attunda på Måsen


Då var säsongen äntligen igång! Sönderrivna armar, utslag på låren (som jag fortfarande efter nio år i sporten inte har någon aning om vad de kommer ifrån), lerig karta och trötta ben. Tydliga tecken på att vinterträningen är över och vi går in i den mest inspirerande perioden under orienteringssäsongen, nämligen våren. Allting känns lite ringrostigt, tävlingsrutinen känns som bortblåst efter vintern och det gäller allt ifrån att glömma handdukar och skor i duschen till att missa starttiden  och framför allt ovana med 15000-del.  Men övning ger färdighet, lagom till 10mila är nog alla i fas igen!

Helgens miniresa tog tjugotalet Attundare till det vackra Nynäs slott (årets TC redan nu?) där det först i lördags var en långdistans i (enligt mig) svårorienterad och klurig terräng. Flera klarade av terräng betydligt bättre än undertecknad; Oskar och Mathias seglade fram över hällmarkerna på H21-banan och visade ännu en gång att Attundas två seniorer är bättre än OK Denselns snitt. Vad jag nu vill ha sagt med det… Martin, Linnea och Frida tog framskjutna placeringar i sina klasser också. Dagens enda seger var det dock ingen av oss junisar eller seniorer som stod för, utan Tomas Henriksson i H35! Bra sprunget, Tomas!

Söndagen då? Jo, då var det årets första stafett. H17-laget (idag bestående av Mathias, Martin, Axel och Oskar) som blir bättre och bättre för varje år blev 23a i den ca 70 lag stora klassen. För ett par år sedan hade vi sett detta som en mycket bra placering. Men som sagt, löparna utvecklas för varje år och idag var ingen i laget nöjd med sitt lopp, det finns betydligt mer att hämta inför kommande stafetter, och ännu bättre placeringar! Kolmården, Stigtomta, 10mila, Jukola. Jag är nog inte ensam om att tro att det blir en mycket trevlig stafettvår denna säsong.

I övriga klasser placerade sig D17-laget (Frida, Linnea, Therese) på en fin mittenplacering (34 av 60) och det öppna laget med de unga förmågorna Anton, Karl och Jakob sprang in på en femteplats, mycket bra! Apropå öppen stafett: Visste ni att Attundas första stafettseger genom tiderna kom i just en sådan på Hallandsstafetten våren 2008. En viktig epok i klubbens än så länge korta historia.

Med dessa fina minnen i huvudet då undertecknad tar emot Oskar Daniels i målfållan någonstans utanför Halmstad och jublar ut segern inför tusentals fans på läktaren, avslutar vi denna rapportering ifrån helgen och blickar framåt till kommande tävlingar. Närmast: Grymnatta.

 

Kommer kartorna räcka?


Förra veckan så satt jag och tänkte på vad vi skulle träna på söndagen (den 15/1 alltså). Jag hade tidigare fått ett antal teknikträningar som Niklas Henriksson knåpat ihop (perfekt att ha i bakfickan när man ska planera träning!). En av dessa var en brunbilds-OL i södra delen av Törnskogen, kanon den tar vi tänkte jag. Jag föreslog det för Fredrik Sone som nappade direkt och föreslog att han kunde sätta ut snitslar. För att allt skulle hamna på rätt ställen i skogen tog han med en dubbel världsmästare, Allan Mogensen. Dom skötte sitt jobb kanon och satte ut fina röd/vita snitslar i skogen.

Mitt jobb var att skriva ut kartor. Hur många kan man tänka sig komma på en söndagsträning i januari när vintern är som bistrast. Den kanske är så bitter mot oss i år men det är ju ändå några minus, snålblåst och kallt vatten i kärren. Max en 8-10 pers tänkte jag, de flesta har ju ändå åkt hem till sin högskole- och gymnasieorter. Men om jag skriver ut 20st då kan jag lägga dom som blir över i det nya fina kartstället som Roger Lindén har skruvat upp i Turans klubbstuga. Sagt och gjort, 20 kartor plus två utsättningskartor.

På självaste söndagen kommer man i lugnan ro ner från bilparkeringen. Men vad är det här, står det 10 personer utanför klubbstuga? Ok, jag var lite sen men de flesta brukar ju stå och vänta innanför dörren när det är lite kyligt. Jag knallar in i klubbstugan eller snarare tränger mej in i klubbstugan. Den var ju full av folk, en söndag, det är inte möjligt. En massa damer som stod och tjattrade utanför damernas, herrarnas omklädningsrum var knökfullt, kidsen hängde i drivor ungefär som i Stinsen när det är någon idolmänniska som man aldrig har hört talas om på besök.

Shit, tänkte jag, vad gör vi nu? Jag har ju bara 20 kartor och det är ju uppåt en  30 pers på träningen. Det var ju bara att dela ut alla kartor vi hade plus utsättningskartor till dem som vill ha en lite lättare bana, några kunde tänka sig att skugga de som var yngre och andra kunde tänka sig att plocka in gamla kontroller. Jag tror att alla fick springa av sig lite ändå så allt slutade lyckligt till slut, precis som det brukar göra. 🙂

Men vad kul det blir när det börjar komma så många på träningen. Hela julen har varit ett enda stort träningsläger för alla åldrar i Attunda och det får gärna fortsätta så hela våren.

Så vad har vi lärt oss idag? Att jag måste börja skriva ut dubblet så många kartor som jag tror. Å så hoppas jag att ni som sprang idag har blivit lite bättre på att orientera på brunbild.

Brunbild över Törnskogen

Kort rapport från MSBN


Här kommer en liten sammanfattning efter två etapper, deltävlingar eller vad det kallas för i MSBN.

Det är flera Attundingar som sprungit riktigt bra under hösten, här är några. (Hoppas jag inte missat någon som ligger i topp)

I damklassen ligger Katarina Hammas bäst med en 13e plats, platsen före Anna Strand. Bra Katarina, håll tanterna bakom dej.

Bland herrarna är Fredrik Sone nästan top 10 med en 11 plats.

Tillsammans med en massa Attundingar i Pöbelklassen är Johannes Knutas riktigt bra med och ligger 4:a, bara 2 poäng från pallen, spännande. Love Berzell och Alexander Fors ligger några poäng efter Johannes, på fina 14e och 16e platsen.

MEN BÄST AV ALLA, det är Linnéa Daniels som har en delad ledning i Pöbelina. Grymt bra! Är det en slump att hon leder och har grymt hög närvaro på träningen? Vad vet jag, vad tror ni? 🙂

 

Här hittar ni de fullständiga resultaten.

Smålandskavlen 2011


Då var smålandskavlen avgjord. Attunda ställde upp med tre lag:

I H16 sprang Daniel natt-sträckan och gjorde det bra. Inför dagens jaktststart låg laget ca 6 min efter det segrande kombinationslaget Fossum-Ås-Umb. Johannes växlade in på 7e plats efter 2a str. På 3e hade vi 3 löpare: Alexander, Karl och Anton. Alexander var först in på 7e plats. Efter det gjorde Erik ett bra lopp och sprang in laget på en fin 3e plats. Grattis grabbar.

I H21 ställde vi upp med ett HD21 lag. 🙂 Linnèa Daniels tog Henrik Hammas sträcka, då han var sjuk. Oskar och Mathias gjorde två jämna lopp på natten, ca minuten skiljde löparna åt. Efter natten gick Linnèa ut som 46a på den 7 km långa H21 banan, Linnèa gick bra och var imål på 68 min. Efter det gick Martin ut, efter 11 km och 74 min växlade Martin ut Anders på den 13 km långa sista sträckan. Anders plockade några platser och förde in laget på en 68 plats efter 87 min i skogen.

Det öppna laget sprangs av Oskar, Mathias och Erik D. Efter 2 sträckor ledde laget men tappade lite på sista sträckan.

Terrängen som erbjöds var minst sagt varierande. Bitvis platt, snabblöpt tallhed med många stigar. Bitvis tuff kupering och ändlösa, ogenomträngliga grönområden.

Den 14-manna grupp Attunda skickade tackar för oss. För mig är tävlings-säsongen slut, nu börjar den härliga vinter-träningen!

//Anders

  • Mest klickade

    • Inget
  • Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

    Gör sällskap med 7 andra följare

  • Blog Stats

    • 25 482 träffar
  • Kontakt