#23


Oskar Daniels skriver om sitt O-ringen

Efter en hyfsad vårsäsong med lite stolpe ut på Natt-SM (18 plats) och lite stolpe in på Sprint-SM (13 plats) var höstsäsongen betydligt sämre. En stukad fot i augusti som fotfarande inte läkt till 100% satte stopp för planerna att prestera ännu bättre på höstens SM-distanser. Istället blev det O-ringen som blev årets kanske bästa prestation för min del.

Att springa O-ringen är alltid speciellt. För att nå topp-placeringarna måste man prestera fem tävlingar i rad, vilket man väldigt sällan gör. Sportchef Anders Hallmén brukar försöka uppmuntra oss med att man faktiskt har råd att bomma hela 15 minuter totalt och ändå ha chans på en bra placering, men tyvärr brukar denna buffert ta slut lagom till vilodagen.

Så var det dock inte i år.

Som vanligt började årets 5-dagars i ovisshet. Startlistan i H21E kommer oftast ut ca 23:59 dagen innan första etappen, och det är oftast inte förrän då man kan vara riktigt säker ifall man ens får springa den klassen (även om jag förra året inte fick klart besked förrän ca 30 min innan min start). Precis som samtliga tidigare år som senior resulterade denna startlista i besvikelse för mig, då jag hamnade precis utanför elitklassen för att ge plats åt betydligt bättre löpare som Mathias Hallmén och andra ”stjärnor” från klassiska orienteringsländer som Hong Kong och Nordkorea.

Istället blev det H21 Lång för mig, eller ”H21 Losers” som den också kallas av uppenbara skäl.

Etapp 1

Eftersom jag blivit väldigt rutinerad på att bli bortgallrad från elitklassen försvann besvikelsen ganska snabbt och jag ställde in mig på en topplacering i långklassen. Sen start gjorde att målet för dagen var etappseger, vilket inte är så enkelt då deltagarlistan i H21L består av ungefär 150st vältränade och bittra orienterare som åtminstone får till ett bra lopp per år.

Själva loppet finns det egentligen inte så mycket att säga om. Jag förstod ganska snabbt att terrängen var väldigt Hallands-lik, vilket orienteringsmässigt brukar betyda ganska enkla kontrolltagningar där det istället blir väldigt viktigt att genomföra långsträckorna bra. Det gjorde jag och kunde vara ganska nöjd med loppet.

Tyvärr räckte det inte hela vägen utan jag fick nöja mig med en 4e plats, 2:35 efter segraren. Resultat

Etapp 2

H21 Lång är en ganska speciell klass. Som sagt har den väldigt många deltagare där nästan alla springer ungefär lika snabbt och där någon som sagt alltid får till ett lite bättre lopp än vad man är van vid. Därför ser resultatlistan väldigt annorlunda ut mellan etapperna, och starttiden blir ofta avgörande.

Den här etappen hade jag tidig start, och trots ett nästan lika bra lopp i nästan samma terräng som gårdagen så blev resultatet betydligt sämre. Jag hade satt målet till etappseger och blev därför såklart besviken, men står ändå fast vid att jag sprang rätt bra denna etapp.

Resultatet blev en blygsam 27e plats, hela 7:37 efter segraren och fick nästan (men bara nästan) stryk av Love Berzell. Resultat

Etapp 3

”Strand-etappen”. Under våren hade jag sprungit bra på en tävling precis bredvid tävlingskartan för denna etapp, så därför var dagens mål självklart: etappseger.

Den här etappen var segern väldigt nära. Jag gör årets kanske bästa lopp. Håller högt tempo hela vägen, orienterar stabilt och undviker tunglöpta sandområden utan att överdriva vägvalen. Nästan perfekt, med ett undantag.

Vid en kortsträcka längst bort tappar jag koncentrationen för ett ögonblick och läser sträckan åt fel håll. Detta resulterar i 25s löpning i kontrakurs och alltså dubbla bomtiden. Dessutom hetsbommar jag 20s på den efterföljande kontrollen. Avslutar sedan lika bra som jag började och går in i mål i en ganska stor ledning. En ledning som jag skulle hålla länge. Efter en lång väntan, med mycket bad i havet, var det fortfarande ingen som hade slagit mig.

Tyvärr var det ändå några få löpare kvar, och det skulle visa sig att två av dem var lite bättre än mig denna dag, och jag blev till slut 3a bara 48s efter segraren. Resultat

Etapp 4

Sista etappen innan jaktstarten, och nu var jag väldigt revanschsugen. Så revanschsugen att jag faktiskt ställde in målet till en etappseger!

Den här etappen hade jag återigen sen start. Dock kom jag lite för tidigt till arenan, vilket innebar att jag fick tillbringa rätt mycket tid för att hålla mig så kall som möjligt (vill minnas att det var runt 45 grader denna dag).
När jag äntligen fick starta var jag lite seg i huvudet och gjorde veckans största bom i inledningen (ca 2:30 bomtid). Springer sedan ganska bra och känner mig pigg hela vägen, men återigen var det några få som sprang bättre. ­­­

Blev 5a, 2:31 efter segraren, men när de fyra etapperna summerades visade det sig att jag skulle gå ut som 2a, med bara 44s upp till ledaren! Resultat

Jaktstarten

Dagens mål? Totalseger såklart. Gick som sagt ut som två, 44s efter ledaren Dag Lofthus och 5s före Viktor Silvermark som gick ut som 3a. Planen var att gå ut rätt hårt för att snabbt gå ifatt norrmannen och sedan på något sätt ta mig i mål först.

Efter ungefär 4s var jag ifattsprungen av Silvermark.

Vi springer bra tillsammans, men ser ingen norrman framför oss. Efter några kontroller börjar misstänka att han har bommat, vilket var faktiskt var fallet och jag stämplar först vid tre kontroller. Bestämmer mig sedan för att ta ett eget vägval, men jag missar kontrollen med nästan 2min och tappar till 4e plats. Jobbar mig upp och har tätkänning några km senare men märker snart att kroppen inte riktigt orkar det hårda tempot som terrängen inbjöd till. Försöker mig på ett par desperata genvägar, men tappar mer och mer. Till slut inser jag att det är kört och får rikta in mig på att hålla 4e platsen.

Tyvärr drar ytterligare en löpare förbi innan jag ens hinner reagera, så jag stapplar till slut i mål på en 5e plats. Resultat

Trots att det inte riktigt räckte hela vägen kan jag inte vara missnöjd. Fyra riktigt bra etapper och en trots allt godkänd jaktstart där jag iallafall gick ”all-in”. Inte ofta man får chansen att tampas om en totalseger i O-ringen.

Nästa år i Borås är det dock dags för en seger. Antingen det eller en plats i elitklassen. Någonting säger mig att det första alternativet är mycket mer troligt…

/Oskar Daniels (Ursäktar för bristen av kartor)

Annonser

#3


Fyra dagar kvar till årets mest svårtippade tävling, glöm inte att anmäla er här!

Skinkloppet

Portugal dag 2


Portugal, en lördagskväll 22:30. Oskar svänger in till parkeringen intill en vägkrog och ställer bilen på två, eller var det tre (vissa vittnen har uppgett siffror ända upp till fem) parkeringsrutor. Han går självsäkert ut ur bilen och in på restaurangen, där han äter en portion ris med bacon.

Var det något vi lärde oss snabbt när vi kom till Portugal, var det att här gäller det att ta plats. Här ställer man inte bilen i en ruta. En ruta är ingen ruta. Här väjer man inte för framförvarande fordon när man kommer till en rondell. Man, som det heter, tutar och kör. Bokstavligt talat. Såna är reglerna i Portugal. Är man inte med på det, då kan man åka hem.

Det finns två typer av vägar i Portugal. Stora, fina, tomma motorvägar där man kan åka i timmar utan att se en bil. Tullavgift €5,20. Hastighetsbegränsning 120 (vilket vi har förstått betyder ca 200 på portugisiska). Sedan finns det långa, raka (nu snackar vi inte Södertörn-rakt, utan mer typ sprint i Humlegården), sönderkörda grus- och ”asfalt”vägar med hastighetsbegränsning 50 (vilket betyder ca 200 på portugisiska) som finns att beskåda både i städerna och i skogen. Vissa är enkelriktade. Av någon anledning inte bara i städerna, vilket vi märkte på väg till dagens träning, där vi något oväntat såg en skylt som visade enkelriktat åt fel håll när vi nästan var framme. Men det var inget hinder för några som lärt sig att ta plats. För enkelriktat, har vi lärt oss, betyder på portugisiska ”här kan man åka framåt, bakåt, uppåt och åt vilket håll man nu vill så länge man tutar och kör i 200”.

Och på tal om att tuta och köra i 200. På dagens andra träning så tog Karl täten direkt när vi körde 6 km masstart i den buskiga, flacka kustterrängen strax söder om Mira. Han ser faktiskt ruskigt vass ut när det kommer till att springa fort! Dock höll han inte hela vägen – men det är ju det vi är här för att ändra på. Mathias vann till slut en klar seger före ärkefienden Erik Pettersson, OK Denseln. Miniberzan var därefter trea strax före den fantastiska Oskar Daniels, som vann en långspurt mot den för OK Ravinen deltagande Lillbärsan. Tre Attundingar topp fem alltså. Ser riktigt bra ut.

Efter träningen var det åter dags att göra Mira när vi skulle gå ut för att äta middag. Gårdagens restaurang var stängd, och på TV:n visades ishockey, vilket var ett tydligt tecken på att ägaren inte var i närheten. Det fick bli en restaurang i kvarteret bredvid, vilket visade sig vara ett smart val. Visserligen fanns bara menyn på Portugisiska, men kyparn kunde i princip alla språk som finns. Utom möjligtvis Engelska och Svenska. Och det var faktiskt inte helt lätt att göra sig förstådd på den lilla tyska, franska och annan språkkunskap som sällskapet besitter. Men mat beställdes till slut in, ”same as him” förstod kyparn bra, och även om det blev lite rörigt med vem som skulle ha vad så var det till slut bl.a. 8 mediumstekta ”schweinfilet” (”eeh, muuu” (??)) som önskades. Ja, fläsk var det inte, nöt kanske, men mycket var det! Fyra enorma fat med mer kött än vi kunde äta.

”Two persons per plate?” frågade vi.

”Nooo”, sade kyparn och förklarade gång på gång hur det låg till med de stora portionerna. På tyska, eller var det franska? ”3 plates, 6 persons” fick han ur sig, och vi såg oförstående på. Vi tog i alla fall för oss, faten med ris och pommes frites var inte så små de heller, innan kyparn kom ut med mer kött. Inte skulle vi behöva leva på ett halvt fat kött var. Miniberzan (som har växt till sig de senaste 5 åren) visade vad han gick för – och till slut stod köttfaten tomma. Miniberzan har lärt sig att i Portugal måste man ta plats. Och ett sätt att ta plats, det är att bli fet. Något som förvånansvärt få Portugiser är, med tanke på storlekarna på deras portioner. Äter de bara en gång i veckan? Vi kan bara känna oss nöjda. Det är inte ofta man kan äta sig mätt ute när man är på träningsläger.

Den andra träningsdagen kan sammanfattas med två fina träningspass i den öppna, buskiga, sugande sandterrängen som vi har tränat de tre första passen i. Kartor finns att skåda i Attundas fantastiska kartarkiv!

//Rum 11 (Oskar, Henrik och Mathias)

Kolmårdskavlen


I måndags var det dags för Attundas andra stafett för året. Denna gång var det kolmårdskavlen som skulle springas, och tävlingsplatsen var vid gården skyttholmen bara någon km från 10MILA-arenan från 2004. Attunda ställde upp med 1 lag var i klasserna D17E, D120 och H150, samt 1.4 lag i H17E.

I elitklasserna bjöds det på bästa möjliga motstånd, då både de bästa svenska och finska lagen var på plats. Terrängen var dessutom väldigt lättlöpt och banorna relativt enkla, vilket innebar att det gick extremt snabbt i skogen. Någon som verkligen fick känna på detta var Martin på förstasträckan i H17-laget. Han kämpade på riktigt bra i det höga tempot och sa efter målgång att han aldrig varit så trött i hela sitt liv. På sträcka 2 sprang Mathias riktigt bra även om han gnällde på stumma ben. Han plockade 13 platser, och växlade ut Axel på en 35e plats. Även Axel sprang bra på sin sträcka och plockade ytterligare 5 platser. På 4e sträckan fick Henrik en tuff uppgift då han skulle springa mot riktigt meriterade löpare som t ex Erik Rost, Jonas Leandersson och Mats Troeng. Men Henrik skötte sig bra och skickade ut Oskar i en ganska stor klunga för att vara en sistasträcka. Oskar fick en riktigt bra start och med halva loppet kvar fanns chanser till topp 30. Men en liten miss mot slutet gjorde att Oskar tappade lite och gick i mål på en 32a plats av ca 120 startande lag. Detta får ses som en bra placering då konkurrensen som sagt var stenhård.

I D17E var konkurrensen minst lika hård. Damerna hadebara 3 sträckor vilket innebar att flera klubbar inte bara kunde ställa upp med bra förstalag, utan även bra andra- och tredjelag. Ett exempel är OK Linne som låg 1a, 2a och 3a efter 2 sträckor. Imponerande! Attunda ställde upp med ett lag bestående av juniorer, och det var Frida som sprang den första sträckan. Även i damstafetten gick det väldigt snabbt, men Frida sprang stabilt i hetsen och kunde växla ut Laura på en 67e plats. Laura sprang även hon bra trots ont i knät(?), och plockade fyra platser. På sistasträckan hade Linnéa enligt henne själv inte sin bästa dag men plockade ändå en plats och laget slutade på en 61a plats. Bra kämpat!

Några andra som kämpade bra var Simon och Anton i herrarnas andralag. Trots att det saknades löpare för ett fullt lag, kämpade de sig runt sina sträckor på 8km utan problem!

10MILA närmar sig, och de som sprang i kolmården verkar vara i bra slag. Snyggt springer vi också som man kan se på bilderna (tagna av Linnéa Daniels). Närmast väntar några deltävlingar i SILVA-league, samt Stigtomtakavlen innan det är dags för vårens största tävling. Det börjar bli dags att toppa formen!