Klubbens diva


Bättre sent än aldrig. Oskar fick sitt straffinlägg för utebliven blogg på Rikslägret tidigare i somras, nu är det Mathias tur. Klubbens diva. Han har nämligen alltid haft en attityd där han ska framhävda sig lite bättre än alla andra i klubben. Jag ska förklara på vilket sätt: 
I stort sett alla i Attunda är bosatta i Sollentuna. Men terrängen här duger inte för vår kära Mathias, så det är klart att han ska bo i Runby där han har hela Runsabladet utanför porten. 
För några år sedan insåg också Mathias att det inte riktigt gick ihop att vara klubbens diva och samtidigt inte vara bäst i klubben. Så han smidde en plan för att bli bäst och satte igång att börja träna riktigt bra, och samtidigt kuppa ur Erik Pettersson från klubben. Vips var Mathias bäst i klubben om man ska tro Sverigelistan. 
Dessutom ska Mathias ha sånt förbannat lätt löpsteg. Han ser liksom aldrig trött ut på upploppet, alltid rak i ryggen och hakan lite lätt uppåt som att visa alla andra “jag är lite bättre än er, jag blir aldrig trött, jag kan springa så här hur länge jag vill. Och förresten: Det här är mitt saktaste”. 

Därför tycker jag att epitetet Divan passar bra in på Mathias. Men förr eller senare slår sånt här storhetsvansinne tillbaka, så även för Mathias. 
Runsaskogen är numera ett enda stort hygge. På Järvafältet och i Törnskogen finns det inga hyggen över huvud taget. Vem har bäst terräng nu då, Mathias? 
Och efter något år då Mathias varit i topp på Attundas ranking, kände vi andra att det fick vara nog och lockade över Lars Håkan Sandvik. Denna veteran, mer än dubbel så gammal som Mathias, har nu tagit över tronen som klubbens bäst rankade. Hur gick det för din plan att vara bäst i klubben nu då, Mathias? 

Rykten gör sig också gällande att Mathias försöker förhandla sig till ett mycket lukrativt kontrakt med klubben, där bland annat hus med sjötomt i Edsviken ingår. Men så länge han fortsätter att springa som en gud (eller ja, diva) på stafetterna och levererar stabila individuella resultat kan jag väl tycka att han är värd det, klubbens diva. 

Hoppas alla inser att detta inlägg är skrivet av ren kärlek, och förresten, Mathias: Vi ses i Linköping i höst! 

Annonser

Inte bara junisar längre


Satt igår kväll och kollade igenom att jag var anmäld till kommande Silva League i Brottby nästa helg. Till min stora glädje, och förvåning, hoppade jag till i stolen när jag såg att vi inte har mindre än fem löpare anmälda i H21 Elit. 5 stycken! När hände det senast att vi hade det? Aldrig tror jag, och tror inte att Rotebro eller Tureberg hade det på väldigt länge heller innan uppkomsten av Attunda.
Tre av de anmälda är den så kallade ”stommen”, de som alltid åker med på alla tävlingar och gör det bra: Henke, Matte och Oskar. Men de har alltså fått sällskap av två löpare som sällan syns på de individuella tävlingarna men alltid dyker upp bra tränade och stabila till stafetterna, nämligen Pontus och Anders.

5 seniorelitlöpare. Måste bara smaka lite på det.

Frågan är bara om någon får springa i Silva League-klassen?

Klubbresan


När jag tänker tillbaka på mina första år som orienterare är egentligen det enda jag kommer ihåg de fantastiskt roliga klubbresorna vi gjorde varje vår. Alltifrån Närke till Hälsingland och Gotland och fler landskap har avverkats under åren och i år är det alltså dags att besöka Dalarna. Jag vill också minnas att vi alltid var ungefär 50 personer på dessa resor, och då var vi bara Rotebro. Det var tävlingar på dagen, fotboll, kortspel och annat kul på kvällarna, ligga och lyssna på någon som snarkar i den stora salen hela natten och sedan upp på morgonen och springa tävlingar igen.  När jag tänker på dessa minnen blir jag lite besviken när jag ser att det bara är 23 stycken anmälda till årets läger…  Och nu är vi stora, feta Attunda dessutom!

Jag kan lova er som fortfarande funderar att dessa läger alltid levererar; gemenskapen brukar vara på topp, tävlingarna kommer garanterat bli fantastiska med ett EM som går samtidigt och vädret lovar jag också kommer bli riktigt bra. Så vad väntar ni på? In och anmäl er!

Arrangörerna har satt ett deltagartak på 5000 löpare. Redan nu är 4800 anmälda, så det är inte mycket tid kvar att fundera på. Jag säger ännu en gång: In och anmäl er! Ni kommer inte att bli besvikna!

 

Jag är en idiot! Eller?


Ibland undrar man varför man håller på med en utomhusidrott. Framför allt undrar man ibland varför man håller på med en utomhusidrott som väldigt ofta innebär att man måste vistas utomhus några timmar innan och efter själva loppet. Framför allt undrar man ibland varför man aldrig lär sig att skippa tävlingar i mars-april och oktober-november där vädret alltför ofta spelar en ett spratt. Framför allt undrar man varför man sätter sig i en bil mot en skog utanför Eskilstuna en långfredag när man vet att formen är kass, termometern visar 0 grader celsius och himlen bjuder på snöblandat regn. Framför allt undrar man varför man inte är som alla andra i ens ålder som tar vara på helgerna genom att vila och sova ut.

Men lika ofta som man funderar på dessa frågor kommer man på svaret: När man väl befinner sig ute på banan med kartan i handen, träden omkring sig, vattenfyllda kärr under fötterna och skärmen i sikte så älskar man det man håller på med. Trots allt. Då kan man stå ut med allt det andra.

Nu kör vi på Kolmårdskavlen, dags att utmana storklubbarna! Sedan Silva League vid Sveriges baksida, Stigtomtakavlen, Silva League i Brottby, 10mila, JVM-tester och ännu mer Silva League, avslutningsvis i Hälsingland. Trots allt är det kanske tur att man inte är som alla andra otränade och lata jämngamla. De ska bara veta vad de går miste om. Och då tänkte jag inte på snö, regn och lera…

  • Mest klickade

    • Inget
  • Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

    Gör sällskap med 7 andra följare

  • Blog Stats

    • 25 482 träffar
  • Kontakt